onsdag 27 mars 2013

”Innanförskapet” kommer att bli vår nästa knäckfråga i svensk inrikespolitik.

Ett ”upphetsat tonläge” om det nya ”främlingsfientliga” Sverige har faktiskt inte lämnat utrymme för en seriös diskussion om kärnbudskapet. Trots att deras partiföreträdare ofta har ett ”brunt förflutet” så är dock majoriteten av Sverigedemokraternas väljare kusligt ”vanliga” människor, som Du och jag.
Visst döljer det sig i partiet en hel del skinnskallar och mycket extrema element – men de flesta väljare är ”Svenssons”: lärare, fabriksarbetare och sjuksköterskor m.fl. för att bara nämna några få yrkesgrupper.

Finns det då verkligen i vårt land tillräckligt många rasister/nynazister för att egentligen få in Sverigedemokraterna i vår riksdag?

Jag har personligen svårt att tänka mig, att det som förenar dessa grupper av väljare, skulle vara en gammal dröm om en ”nationalistisk stormakt” utan jag tror istället att det är nostalgin runt ett gyllene förflutet folkhem på 50- och 60-talet, tiden då de menar, att alla var lika och staten tog hand om de sina. De delar en uppfattning om att Sverige har varit ”unikt” och att för ”mycket förändring” förstör detta.

Då blir naturligtvis ”främlingen eller invandraren” enkel att peka ut.
Detta skulle ju då kunna förklara varför SD tog lika många röster från KD som från V, lika många från S som från M.
På deras eget riksmöte år 2008 hävdade deras partisekreterare Björn Söder, att om Per Albin Hansson hade levt idag hade han varit Sverigedemokrat – ett helt fantastiskt yttrande.

Att gå runt i Stockholm och prygla människor med järnrör, för att de inte ser alla likadana ut skrämmer mig oerhört och ger istället en historiebild som i mångt och mycket liknar vad som hände i Tyskland, natten mellan den 9 och 10 november 1938 – den s.k. kristallnatten.

Skall vi inte istället vara mycket stolta över, att vi idag är öppnare och mer liberala än på ”det gyllene 60-talet”?
Vi måste bli mycket, mycket bättre på att förklara dessa fördelar, samtidigt måste vi skärskåda vad Sverigedemokraterna verkligen står för.
Det är INTE BARA ”främlingskapet” som har en öppen plats i deras partiprogram, det skulle ju vara alltför enkelt – det är det som de ”döljer” som gör mig mer orolig.

* Ekonomiska ojämlikheter kan i princip få vara hur stora som helst,
* Grundläggande individuella friheter skall ”form-anpassas”,
* Ett förståndshandikapp bör inte accepteras,
* Ett handikapp som leder till en rullstol bör inte heller accepteras,
* Ensamkommande värnlösa flyktingbarn skall återförpassas,
* Diskriminering i mer eller mindre alla former legaliseras,
* Du får inte vara annorlunda på något sätt,
* Ateister, förtryckta av de religiösa
* Religiösa förtryckta av de sekulära.
* Ungdomar, övertygade att polisen hatar dem,
* Romer, som inte kan ens hyra bil.
* Äldre, Samer, Katoliker, Svarta, Muslimska kvinnor, Hemlösa,
Tornedalingar, Överviktiga och vi andra s.k. Landsbygdens folk.

* Återinföring av ”Ättestupa” kanske också är en del av målsättningen eller för en SD-are ett sätt att nå den ”slutgiltiga lösningen”.

Listan kan göras än mycket längre, men jag stannar med dessa, som förhoppningsvis ger en tankeställare till Dig som läsare.  

Vi fick en ny regering vid valet år 2006 på en beskrivning av ”utanförskapet” och valet 2010 ett nytt förtroende, då för att vi skött vårt lands ekonomi genom finanskrisen på ett exemplariskt sätt.

För att kunna vinna valet 2014 måste vi bli mycket. mycket bättre på att diskutera ”Innanförskapet”, och för oss liberaler måste vi ta situationen på djupaste allvar.

Även om arbetslinjen, utan tvekan, måste anses som en nyckelkomponent i strävan att skapa ett land där alla människor kan känna sig delaktiga, så får det inte just stanna vid detta.
Vi får inte under några villkor reduceras till ett samhälle som bara hålls samman av ”lönecheckar och självdeklarationer”.
Vi ALLA måste våga prata om hur vi inom ramen för ett öppet och välkomnande samhälle ser på just ”svenskhet”.  

”VI MÅSTE TILLÅTA EN ÖPPEN DISKUSSION OM VAD FÖR TYP AV SAMHÄLLE” vi vill vara, utan att anta, att alla vill samma sak - i annat
fall löper vi risken, att fler av dem som vi nu kallar rasister/nynazister faktiskt också blir det.
Där har speciellt vi liberaler, både historiskt sett och i nutid, ett stort ansvar!


Börje Helgesson
Länsordf. i Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län