torsdag 9 maj 2013

IDAG ÄR DET EUROPADAGEN!

Vi firar den Europeiska Unionen som har lyckats med det som ingen annan lyckats med – att fläta samman länder, skapa större förståelse och tolerans mellan dess människor och därmed förhindrat krig.
Idag är krig mellan EU:s länder otänkbart.

Vi behöver dock påminna varandra om detta. För när motvinden är som starkast så är det inte många förutom vi liberaler som påminner om det som var upprinnelsen till hela unionen – FREDSTANKEN.

De senaste rapporterna visar sjunkande stöd för både EU-medlemskapet och valutan Euro – inte så konstigt med tanke på, att vårt Europa är inne i den djupaste ekonomiska situation sedan 1930-talet.

MEN VARFÖR får EU i dessa stycken bära hundhuvudet för de enskilda länder som under flera år missbrukat och misskött sina egna ekonomier?

Efter att första byggstenen lades till projektet EU – för 60 år sedan ropar nu det konservativa Storbritannien via sin premiärminister David Cameron om folkomröstning om landets medlemskap.
Historiens vingslag gör sig åter gällande – engelsmännen har ju redan vid ett par tillfällen tidigare både gått ut och in i EU (EEC) – glöm inte järnladyns och hennes arvtagare John Mayors äventyr – in och ut – när de tycker det passar dem.
De kanske FÖRST skulle bestämma om de vill tillhöra Europa överhuvudtaget eller formera sig till annan kontinent?

Den politiska utvecklingen i Europa är också mycket oroväckande – stöveltrampet i både Ungern, Spanien och inte minst via NPD i Tyskland (ett högerextremistiskt naziparti) som står under stark kontroll av nuvarande tyska regimen – tal om totalförbud har höjts i förbundsdagen (svensk motsvarighet vår riksdag). 

Vem kan formulera sig i EU-frågan bättre än vår egen partiledare Jan Björklund, vilket jag gärna citerar:
”EU är inte ett smörgåsbord där man plockar på sig det godaste och låter resterna bli kvar till övriga gäster. EU är en gemensam middag. Vi påverkar menyn tillsammans och sedan äter det som vi kommit fram till att servera”.

Folkpartiet liberalerna i Hultsfreds kommun har i år liksom förra året manifesterat dagen genom postlådeutskick i stora delar av Målilla, Gårdveda och delar av Virserum.

Vi anser, att EU är oerhört viktigt för oss, liksom för våra barn och barnbarn men det är lika viktigt att diskutera vad vi egentligen ska ha ett EU till – men också vad EU inte ska ha med att göra (snusdiskussionen till exempel).

EU är inte bäst på allt, men det är absolut vår liberala uppgift att påminna om det – inte bara idag utan även alla andra dagar.

Börje Helgesson, länsordf. Kalmar län (FP)  


 





 

onsdag 8 maj 2013

Äldrepeng för landsbygdens skull?

Under veckohelgen den 4-5 maj 2013 har återigen ”lantis”-gruppen för Folkpartiet liberalerna i Kalmar, Kronoberg och Blekinge län haft konferens i landsbygdsfrågor.
Arbetsgruppen för länens landsbygdsgrupp samlades den här gången i Grankullavik, Ölands norra udde i en lantlig och naturskön miljö.
Forskning visar, att 30 procent av vårt lands nyföretagande sker på landsbygden. Detta är mycket lovande eftersom tillväxtorter på landsbygden idag svarar för en stor del av vår viktiga export.
Samtidigt har den ekonomiska krisen slagit särskilt hårt mot våra små landsbygdskommuner, som redan präglas av en minskande och åldrande befolkning, exempelvis Hultsfred, Tingsryd och i de södra delarna av Öland. Skatteunderlaget sviktar samtidigt som deras utmaningar ökar. Vi måste hitta lösningar som behåller en likvärdig service och omsorg, oavsett var man bor. För oss handlar det inte i första hand om mer statliga bidrag, utan snarare om ”annorlunda tänk eller rentav ett nytänk”.Det är inte troligt att det finns en patentlösning som passar alla orter, regioner eller kommuner. 
Dels finns det den typen av orter och byar som ligger, eller skulle kunna ligga, inom rimliga pendlingsavstånd från tillväxt- och/eller centralorter såsom exempelvis Karlskrona, Kalmar och Växjö. Tillväxtorterna skulle vinna på att denna typ av bygder blir fler och fungerar bättre, men då behövs satsningar på allt ifrån kommunikationer till kulturliv. Det krävs även satsningar på bredband eftersom skillnaderna i tillgång till ett snabbt internet är alltför stora. Det skapas tydliga digitala klyftor mellan samhällsgrupper och mellan stad och land. Där skulle, liksom tidigare, EU:s regionalfondsprogram kunna användas för att växla upp kommunernas begränsade resurser. Detta kräver dock att regionerna själva är beredda att prioritera detta. 
Vi får dock inte glömma bort de byar och avfolkningsbygder som ligger alltför avlägset till. Även här är förstås bättre bredband viktigt, men det krävs också ytterligare och mer specifika åtgärder.
Pendlingsavstånden till resp. närbelägen tätort, där arbetsplatssituationen oftast är bättre än på den direkta lands- eller glesbygden, är trots allt i de flesta fall överkomligt, men kollektiv trafik som passar arbetstider oftast inte är tillräcklig och/eller helt saknas. Här måste bilen bli ett accepterat transportmedel och hela ”reseavdragssituationen” moderniseras och reformeras samt ställas i proportion till dagens höga bensin- och drivmedelkostnader.
Vi måste dessutom våga se och acceptera helt nya samfunktioner i samhället. Bättre samordning mellan resp. myndigheter och/eller
privata aktörer. Lantbrevbäraren bör kunna leverera medicin från apotek, matvaror skall kunna distribueras från lanthandeln och varför inte en flaska vin från Systembolaget?
Möjligheterna finns där men utnyttjas dåligt eller inte alls.
Fortsätter utvecklingen riskerar vi stora skillnader i tillgänglighet och kvalitet på såväl samhällelig service men även på vård och omsorg. Ökningarna kommer alltså att vara helt beroende var man bor. Det sätt Sverige är organiserat är kanske inte bäst för att hantera de olikheter som råder om vi samtidigt vill ha likvärdig service och omsorg för alla som bor i landet? Kanske är ett mer individualiserat system i form av “äldrepeng” likt nuvarande skolpeng bättre för att garantera likvärdighet än dagens skatteutjämningssystem?
Från vår ”lantis-grupp” lyfter vi även våra synpunkter upp på nationell nivå till samtliga våra representanter i riksdagen.
Inga kor får vara heliga och käpphästar och bakåtsträvare skall lämnas vid dörren.
Med rätt politik, rätt perspektiv på landsbygden och med viljestarka människor som hittar lokala lösningar kan hela Sverige leva.


Börje Helgesson, länsordf., Kalmar län (FP)
Sven Astevall, ombudsman, Kronobergs län (FP)
Stefan Lundin, Rödeby (FP)
Mikael Petersson, Virserum (FP)
Wenche Lindahl, Virserum (FP)
Sven-Olof Karlborg, Tingsryd (FP)
May-Britt Landin, Mörbylånga (FP)
Ann-Margret Lindholm, Byxelkrok (FP)
Lars Thor, Fagerhult (FP)