onsdag 20 februari 2013

En liberal landsbygdspolitik

Det sker små och stora mirakel överallt. Exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Nya samverkansformer och förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.

Stockholm, Göteborg och Malmö är förstås motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

På samma sätt kan vi öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)
Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP)
Börje Helgesson, länsordf. i Kalmar län (FP)

torsdag 14 februari 2013

25-timmarsvecka inom Barnomsorgen i Hultsfreds kommun

Vi har i vår kommun fått ta till alla möjliga knep för att få ihop den kommunala ekonomin – på gott och ont.

Vi har också noterat hur lätt man sparar i den direkta operativa verksamheten, som oftast då drabbar barn, ungdomar, barnfamiljer och de äldre.
Alltså grupper som redan kan ha det jobbigt med vardagen och även också med att få den egna ekonomin att gå ihop.

Vi var delaktiga i förändringen, att införa 3-timmarsdagen inom barnomsorgen, och på grundval av då existerande underlag som fanns tillgängligt.
Med facit i hand hade man inte analyserat konsekvenserna i tillräcklig utsträckning – utan tyvärr har vi haft barnfamiljer, som just med barnomsorgen som skäl, lämnat vår kommun.
Vi har familjer som lämnat oss till fördel för Vetlanda kommun, där man redan tagit bort 3-timmarsdagen och återinfört 5-timmarsdagen.
Här vill man nu dessutom bygga ut den till att omfatta alla veckans vardagar.

Under det sista året har vi har tagit del av flera föräldrars telefonsamtal,  gjort egna intervjuer, följt debattforum på vår kommuns egen hemsida och vi har tagit intryck av budskapet de förmedlat till oss.

Det är långt ifrån alla barnfamiljer som har mor- och farföräldrar till hjälp i kniviga situationer, utan oftast är helt i händerna på sig själva.
Inträder sedan långvariga sjukdomar eller att någon, i värsta fall båda blir arbetslösa, då blir bördan än mycket större.

Barnomsorgen i vår kommun har förhållandevis varit bra, men den kan bli mycket bättre och anpassas till de verkliga behov som finns.
Valet att välja omsorg och omsorgstimmar avgörs absolut bäst av föräldrarna själva – ”våra barn är allas vår framtid och barn måste få kosta”.

Dessutom är barnomsorgsfrågorna i alla våra tätorter, inte bara i Hultsfreds kommun, utan i hela länet, en landsbygdsfråga som vi alla måste slå vakt om.

Därför har vi inom Folkpartiet Liberalerna i Hultsfreds kommun beslutat att överlämna en motion till kommunalfullmäktige, att man inrättar barnomsorgen med 5 timmar per dag under alla veckans vardagar.

Barnomsorgen regleras i skollagen, en minilag, i likhet med alla andra lagar som bl.a. reglerar förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare, men det finns inget i dessa regelverk, hur ofta och på vilket sätt man än försöker hänvisa till dessa, som hindrar kommunen eller någon annan privat arbetsgivare att ha bättre anställningsavtal, löner eller på annat sätt personalpolitiska bättre program och förutsättningar än just lagen/reglerna.
”Minilagarna” är till för att i princip bara hålla ”tummen i ögat” på huvudmannaskapet, att ALDRIG få vara sämre förhållanden än lagarna/ reglerna föreskriver. 

Med andra ord finns det inget som hindrar vår kommun ifrån att ha den bästa tänkbara barnomsorg.

Med intresse tar vi del av, vad som framkommer ur framtida diskussioner i kommunstyrelse och fullmäktige – vi utgår och hoppas, att samtliga ansvariga politiker – oavsett politisk tillhörighet kan instämma i det vi nu från social-liberalt håll framför.


Torbjörn Wirsenius, Gruppledare (FP)
Mikael Petersson, Kommunföreningens ordf. (FP)
Börje Helgesson, Länsordf. Kalmar län (FP)

lördag 2 februari 2013

En liberal landsbygdspolitik

Till alla er som ev. INTE läser tidningen LAND.
Här nedan artikeln "En liberal landsbygdspolitik"
som publiceras nästa vecka !



Den politiska debatten handlar alltför sällan om hela Sverige, trots att den exportindustri vi är så beroende av befinner sig långt från Stureplan. För oss liberaler är det viktigt att människor har makt över sin egen situation och möjligheter att forma sin framtid. Oavsett i vilken kommun man är född och vilka föräldrar man har. Skillnaderna är stora runt om i landet. Att det ser olika ut är på många sätt bra, men förutsättningar att forma sin framtid måste gälla alla, även om lösningarna skiljer sig åt. Politiken måste dock erkänna landets olikheter och förstå sig på skillnaderna. Folkpartiet Liberalerna tillsätter därför en arbetsgrupp för att stärka partiets landsbygdspolitik och hitta fler framkomliga vägar för en levande landsbygd.

Stockholm, Göteborg och Malmö är motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Utöver dess produktion av timmer och pappersmassa. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Det sker små och stora mirakel överallt, exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.
Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

Utmaningarna i glesa, avlägsna områden med sviktande befolkningsunderlag måste tas på allvar. Men det blir ingen levande landsbygd om inte människor som vill bo på landsbygden själva hittar lösningar som fungerar. Vi måste därför uppmuntra både ideella krafter och kommersiella tjänster på landsbygden genom att se över stelbenta regelverk och öppna för annorlunda lösningar.

Vi kan öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)
Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP