”Målet kan inte bara
vara att anställa en perfekt matchad person. Alla människor, oavsett bakgrund,
lär sig jobbet genom att utföra det” - det är ”dags att överge drömmen om en
perfekt matchning”.
Ja, tanken att
arbetsgivarna ska sitta som små fågelungar och matas med allehanda godsaker
från utbildningssystemet känns verkligen inte bra men kanske typiskt för vår
tid. Det är dags att arbetsgivarna tar ett ordentligt steg framåt vad gäller
ansvaret för det slutliga yrkesutbildandet.
Förslag om lärlingar – inbyggt lärlingssystem.
-
Förmodligen
det viktigaste inslaget i arbetsmarknadspolitiken genom tiderna – ett system
som tyskarna haft i mer än 100 år blir inte komplikationsfritt i vårt land att
införa – det är mer tal om en ”Process” än något annat. Företag och
arbetsgivare är ett ganska konservativt ”släkte” med gamla invanda mönster och
”nytänk” hör inte till vardagen – vad gäller den här typen av frågor.
Idag är det tyska
lärlingssystemet ett helt naturligt inslag i företagens rekryteringspolitik och
det administreras helt och hållet av ”Arbeitsamt=Arbetsförmedlingen”. I
skrivande stund och enl. arbetsamts egen statistik kan man inte tillsätta alla
lärlingsplatser – det råder f.n. en brist på 37 000 lärlingar, varför man nu dessutom
öppnat upp gränserna till andra europeiska stater, som inte är i den lyckliga
situationen, att kunna ta hand om sina ungdomar. Spansk ungdom står nu i kö
till de tyska lärlingsplatserna bl.a.
Fakta om vårt kommande förslag till
lärlingssystem:
·
Minst
hälften av utbildningstiden ska vara på en arbetsplats. Under åk 1 kan mer
teori tillåtas.
·
En
särskild lärlingsanställning införs med lön enligt avtal.
·
Arbetsgivaren
får ett anställningsstöd på 80 procent av lönekostnaden i högst två år per
lärling.
·
Kostnadsersättning
till lärlingar som inte är anställda.
·
Handledarstöd
till arbetsgivare.
·
Möjlighet
att få högskolebehörighet, men inget krav.
·
Kommuner
kan få stöd för att anställa lärlingssamordnare.
·
När
systemet är utbyggt 2020 beräknas det kosta 2-3 miljarder kronor. Nästa år
bedöms kostnaden bli cirka 0,5 miljarder.
Nyligen i en
artikel, författad av finansmarknadsmarknadsministern Norman kan man skönja, att
dörren till en ev. ny moderat politik håller på att öppnas. ”Det är en trend
att företagen ser sig alltmer som en del av samhället och vill ta mer ansvar.
Det är därför rimligt, att även statliga bolag tänker så och drar sitt strå
till stacken” säger Norman (slut citat). Han kanske menar, att bolagen i
framtiden skall kunna användas i sysselsättningspolitiken?
Det är väl ganska
uppenbart, att statliga eller privata bolag, måste medverka till att göra vårt
gemensamma samhälle än mycket bättre, bör inte på något sätt ifrågasättas.
Lärlingssystemet är
att beteckna som ett mycket viktigt inslag i kommande arbetsmarknadspolitik,
utan minsta tveksamhet – vi har ”facit” från de länder som redan har systemet
etablerat – punkt slut.
Men det finns
mycket, mycket mer att tillfoga och ändra på för att få ner inte bara
ungdomsarbetslösheten utan arbetslösheten i sig själv och för många olika
grupper.
Vi måste ta fasta
på ”fakta” och komma ifrån vad jag kallar ”nödhjälpsprogram” som inte leder
någon vart. Program ihopraffsade, i
brist på annat, och ersättas med mer fasta strukturella former.
Här borde
Folkpartiet Liberalerna ligga i framkant, som en spjutspets och vara pådrivande
och kanske t.o.m. fungera som ”blåslampa”.
·
Generellt
sänkta arbetsgivareavgifter, för att därigenom öka ”behovet” av arbetskraft,
·
Sjuklöneansvaret,
inte minst för små- och medelstora företag,
·
Underlätta
kapitaltillgången för små- och medelstora företag,
·
Modernisering
(ej avskaffande) av LAS-regler – en nödvändighet som lysts med sin frånvaro
under de senaste 7 åren – ”mycket ord men INGEN verkstad” kan man nog med
lätthet påstå.
De nya ”riktiga”
jobben skapas bara i växande företag och inte någon annanstans, varför det är
hög tid att nu utveckla en arbetsmarknadspolitik som också blir verklighet och
värt namnet.
Börje Helgesson