måndag 18 juni 2012

Varför flyr NI politiker ansvaret för arbetsmarknaden och de sociala skyddsnäten?

Har man övergett principerna för pensionsreformen för att man inte tagit hänsyn till de förändrade förutsättningarna eller vad?
Pensionssystemet i sin helhet är uppbyggt runt tesen ”full sysselsättning”, men så är ju nu inte fallet – arbetslösheten är hög och inte minst bland ungdomar, och hur kommer den nuvarande alldeles för höga ungdomsarbetslösheten att påverka deras egen framtida pension?
Detta är ju bara ett exempel på hur förutsättningarna har förändrats.
Politiker och tjänstemän talar alltför ofta om nödvändigheten att arbeta efter de fyllda 65 åren och vi har även hört från statsministern (M) att man skall arbeta fram till de fyllda 75 helst 80 – men hur stämmer då detta överens med de sociala skyddsnäten?

Inte alls
– man har konsekvent undvikit att tala om detta?

Vad händer med a-kassan?
Vad händer med arbetsmarknadsförsäkringarna?
Vad händer med sjukersättning, förtidspension m.m.?

Här finns INGEN diskussion om vad och vilka politiska beslut som måste till för att möta liknande förändringar.

Hur många kan dessutom egentligen arbeta efter fyllda 65?
Vi har stora yrkesgrupper som faktiskt redan idag har svårt att arbeta fram till de 65 åren – vårdpersonal, gruvarbetare, byggnadsarbetare för att bara nämna några få.
VARFÖR kan inte vi vanliga människor få begripliga besked?
Som politiker får vi inte fortsätta att gömma oss bakom fagra tal om ”valfrihet och eget ansvar.”
Klargör istället för oss ”VILKEN PENSIONSÅLDER SOM SKALL GÄLLA GENERELLT?” – och inte bara att vi alla skall fortsätta att arbeta, utan också dess konsekvenser.

Jag vill också veta var ”de enkla jobben” finns?
För mig är detta ett minne blott, men däremot krävs det mer av fysisk uthållighet och större intellektuell förmåga, vilket också kommer att öka med tiden!
Vad blir dessutom konsekvenserna för bl.a. de yrkesgrupper som jag nämnt ovan och som idag inte orkar ens till de 65?
Här har arbetsmarknadens parter en stor uppgift
– och under tiden detta arbete pågår bör ju åtminstone ansvariga politiker sluta upp med att tala om arbete ”efter de 65 åren”, då detta bara skapar mer missförstånd än mycket annat – trovärdigheten urholkas och politikerföraktet bara ökar.
En annan synpunkt eller fråga i sammanhanget:
Har den allmänna pensionsdebatten flyttats från att vara en ”social fråga till en ren finansiell fråga”?
Vilken politiker törs svara på denna enkla fråga?

Bakomliggande orsaker är många:
Det nya pensionssystemet innebär att staten inte längre garanterar en viss del av inkomsten i pension, som brukligt – pensionens storlek blir nu istället vad den blir – och tjänstepensionerna är mestadels knutna till en allt skakigare börs och aktiemarknad.

Idag finns det en buffertfond om cirka 900 miljarder men för säkerhets skull sparar vi cirka 14 miljarder årligen till pensionssystemet.
Mycket intressanta siffror – men för de allra flesta pensionärer är detta en ”lek” med siffror som dessutom kostar den nuvarande enskilde pensionären redan 100-tals kronor i månaden.
Denna ”lek” har pågått länge och jag tror mig veta att den kommer att pågå och fortsätta under en icke överskådlig framtid – om ingen höjer upp sin röst!
Om en höjning av pensionsavgifterna krävs, så säg det – gå inte runt den ”heta gröten som en katt”!
Att det måste skapas balans mellan pensionsavgifter, pensionens storlek, pensionsålder begriper alla, men stå upp och säg sanningen – 80-talets förljugna politik är förbi.
Vi kan inte längre tillåta oss fagra och oförenliga uttalanden då vi alla tål ”att höra sanningen”!
Börje Helgesson

Ordf.i Folkpartiet-Liberalerna, Kalmar län  

söndag 17 juni 2012

Brist på språk skapar segregation - Språkets betydelse

I Sverige bor c:a en miljon människor som är födda i
något land utanför Norden.
De har kommit hit till Sverige av olika skäl.

Indelning kan ske i olika undergrupper:
Det kan vara flyktingar, familjeåterföreningar, arbetskraftinvandring  
eller något annat.

Den första kontakten med nya hemlandet blir genom tolk.

"Att vara tolk är att bygga broar” mellan människor som
talar olika språk, genom att göra det möjligt för dem att förstå
varandra.
Tolkar arbetar bara med muntlig kommunikation som arbetsredskap.

För att genomföra ett tolkuppdrag på ett bra sätt måste det finnas ett förtroende mellan tolken och den man tolkar åt.
Opartiskhet och tystnadsplikt är de kanske viktigaste ledorden för
en god tolk. 
Tolken skall bara översätta det som sägs och ingenting annat och
framför allt inte ha några egna åsikter om det som sägs.

När man arbetar som tolk kan man konstatera, att många människor
lider av att inte kunna uttrycka det man vill säga på det nya språket.

Den personliga integriteten blir ofta kränkt hos dem som inte
behärskar språket.


”Språklig ensamhet” leder till segregation och allt som detta
för med sig:

Arbetslöshet, social isolering och utsatthet.

Den enskilde blir ofta missnöjd därför att man ofta inte förstår varför
man är missnöjd.

Diskrimineringen som blir följden beror inte bara på etnisk tillhörighet, religion och andra liknande diskrimineringsgrunder utan också på grund av bristerna i det svenska språket.

Sårade känslor utvecklar negativa reaktioner som till exempel ilska och hopplöshet som efterhand påverkar omgivningen alltmer. Avståndet till majoritetsbefolkningen ökar och med tiden kan det leda till tragiska konsekvenser.

Med språkligt utanförskap följer ofta en segregation som man har
skapat själv.

Språket är den viktigaste resursen för att utveckla goda
relationer mellan människor med olika bakgrund och från
olika kulturer.

Genom att ge möjligheter till förbättrad kommunikation mellan medborgare och myndigheter undviks missförstånd av många
olika slag.

Kunskaper i ”Svenska språket” är förenklat sagt:
”NYCKELN TILL INTEGRATION” – svenskundervisning, en skyldighet och rättighet att få men också som individ att deltaga i.

Integrationsprocessen ges bättre möjligheter att utvecklas och vi medborgare får en tryggare gemenskap med ökad välfärd.


Mary Giurfa de Carleudd (Folkpartiet-Liberalerna i Hultsfred)
2012 06 16

torsdag 7 juni 2012

Så här vill VI minska ungdomsarbetslösheten.

Som vi tidigare skrivit så är en av våra största utmaningar att minska vår höga ungdomsarbetslöshet i Hultsfreds kommun och i vårt läns samtliga kommuner.

Ungdomsarbetslösheten i bl.a. Hultsfreds kommun är idag 20,5%, detta kan jämföras med riket i sin helhet på 16,4%.
Siffrorna visar andelen av registrerad total arbetskraft och i vårt fall i åldersgruppen 18-24 år som grund, under senaste 3-månadersperiod. 
(Källa: AF)

Folkpartiet-Liberalerna vill på följande sätt motverka Hultsfreds höga ungdomsarbetslöshet med följande konkreta förslag/åtgärder:


Förslag/Åtgärder:

* Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att tidigarelägga åtgärder vid ungdomsarbetslöshet. Exempel: Om en ungdom blir arbetslös ska han/hon inte som idag, behöva vänta 3 månader innan Arbetsförmedlingen använder ”arbetsmarknadspolitiska åtgärder” - dessa skall användas OMGÅENDE – vi vill se att jobblinjen används fullt ut. 

* Ge vårt utvecklingskontor uppdraget, att tillsammans med våra företagarföreningar utforma ett slagkraftigt lärlingssystem. Vi skulle gärna se lärlingsplatser/praktikplatser hos lokala företag, med en lön som baseras på både arbete och utbildning. Detta skulle gynna både företaget och ge möjlighet för ungdomen till en säkrare framtida arbetsplats. För ungdomen skulle det innebära både praktik och teori, vilket stärker en yrkesidentitet och kan även ge en motivation till en aktivare utveckling.

* Hultsfreds kommun skall fortsätta erbjuda sommarjobb till de ungdomar som önskar arbeta under lov. Vi skulle gärna se att lönen som ungdomen jobbar ihop inte ska påverka ett eventuellt försörjningsstöd som utgår till familjen. Det måste alltid löna sig att arbeta.

* Svenska språket för invandrade ungdomar (SFI) skall kunna erbjudas i omedelbar anknytning till uppehållstillstånd och kommunplacering. I dagsläget är det väntetider på 3 månader eller mer. Utanförskapet för en ung invandrare är tillräckligt utmanande och kunskaper i svenska språket är en förutsättning för arbete och eventuellt vidare studier.


Ovan redovisade förslag/åtgärder kan också appliceras på samtliga våra kommuner i Kalmar län!

Genom tidiga åtgärder och strävanden både från kommun och lokalt näringsliv så skulle vi kunna ta gemensamma krafttag mot ungdomsarbetslösheten.

Genom att få ner ungdomsarbetslösheten i alla kommuner i Kalmar län så ökar också våra chanser att få behålla våra ungdomar inom resp. kommun. Därmed stannar kompetensen och vår framtid kvar i våra kommuner som slutligen också innebär ökade skatteintäkter.

Vi vill hjälpa unga till arbete!


Hultsfred den 7 juni 2012

Mikael Petersson, Ordf. Folkpartiet-Liberalerna, Hultsfreds kommun 


Börje Helgesson, Ordf. Folkpartiet-Liberalerna, Länsförbundet Kalmar Län